Accepterandets konst
Har du någon gång tänkt att du har hamnat på fel planet, att världen är så primitiv och människor så elaka? Tycker du också att det är svårt att se och acceptera de egna mörka sidorna som då och då tittar fram, ibland med skrämmande styrka?
Människor som accepterar oss som vi är, hjälper oss att känna oss fria, mer spontana och öppna. När vi själva till fullo accepterar såväl våra fina som sämre sidor blir denna frihet stabil. En förtrolig dialog med en medmänniska som accepterar oss som vi är, kan vara läkande och föda inom oss en naturlig längtan att ta itu med nästa steg i vår personliga utveckling. När även vår inre dialog är försonlig och stödjande så väntar mycket livskraft och inspiration.
Man kan undra hur länge som hatet och hämnden människor emellan skall fortsätta att skörda sina offer. Konflikten mellan Israel och dess grannar, liksom i ex-Jugoslavien är tydligast tänkbara åskådningsexempel på hur tron på hämnd effektivt håller krigets och rädslans helvete vid liv. Har vi nånsin sett att oförsonlighet mellan nationer eller individer har lett till något gott? Lika lite som självförebråelsens onda cirkel för oss dit vi vill.
Vad är då syftet med att inte acceptera och förlåta andra eller sig själv? Är det inte ett föråldrat diktatoriskt system som fortfarande lever sitt liv inom oss? Visar inte vår historia att det inte går att ändra andra eller sig själv med våld? Öststaternas experiment med en diktatorisk form av kommunism visar tydligt det hopplösa i att med våld och tvång försöka tvinga fram de annars så fina idealen av en mer jämlik och självuppoffrande människa.
När vi tagit del av försoningsprocessen i Sydafrika har vi fått se vilken kraftfull påverkan som förlåtelsen kan ha. Ett exempel är den ANC-anhängare som torterats å det grövsta under lång tid. Efter frigörelsen blir han en mycket framgångsrik företagsledare som medvetet anställer den militär som utförde tortyren. Han konstaterar att som militär har han ju en god organisationsförmåga som behövs i företaget, och att hans tidigare handlingar tillhörde en stridstid som nu är över, att vi måste gå vidare. I TV:n fick vi se dem arbeta i försonlig och varm stämning tillsammans. Det berörde starkt att se det. Men vilket inflytande måste det inte ha på denne f.d. militär? Hans syn på sina tidigare offer och på sina egna handlingar, liksom hans eget samvete genomgår säkert en stark förändring.
Människans stora möjlighet ligger i hennes förmåga till medvetna val. Vi kan välja att acceptera, försöka förstå och förlåta - även om det kräver både tålamod och kraft att lära sig.
Idealen om fred, försoning och inre frid är nödvändiga ledstjärnor på vår väg. Lika viktigt är det dock att acceptera de oönskade reaktioner och känslor som vi tycker står i vägen för uppnåendet av våra ideal. De konflikter och svårigheter som vi ställs inför i vardagen, och de känslor som de väcker inom oss, är väl just de utmaningar och det motstånd som skall till för att dessa ideal skall bli upptränade till mogen talang. Livet är inte hindret utan vägen till våra ideal.
Vi kan inte ändra de andra, men däremot vårt eget förhållningssätt till dem. När vi lyckas med det är vi på god väg att förändra vår del av världen. Få kan spela så stora roller på livets scen som Gandhi, Martin Luther King, Moder Theresa och Mandela, men på varje arbetsplats, i varje hem och i varje mänskligt möte har vi möjlighet att välja vilken roll vi vill spela. All utveckling är beroende av positiva förebilder. När vi lyckas skapa fredlig samexistens bland de olika delpersonligheterna inom oss är det goda möjligheter att vår samverkan med andra skall bidra till växande fred och sinnesro.